mylifemymove

Idag innan jag gick hem för dagen bytte jag ett par ord med en kollega, samma kollega som jag letade efter häromdagen. Hon berättar att hennes sambo talat med sin syster för någon dag sedan och denna syster berätta att hon stött på mig och pratat med mig som i förra veckan när vi träffades i en affär.
Jag ska då ha uttryckt mig lite "klantigt" rent ut sagt. Jag ska ha sagt att jag kommer få fast jobb före kollegan.
Innerst inne vet jag ju med mig att jag inte träffat människan på flera månader och att jag ABSOLUT inte har sagt något dylikt. Jag är väl medveten om att jag har mindre LASdagar än kollegan så hur jag skulle säga något dylikt känns också helt otroligt. Sen OM jag nu hade sagt detta skulle jag ju INTE sagt det till en person som jag inte talat med sedan gymnasiet i stort sett.
Men likförbannat ligger det en olustig magkänsla och gror som ger mig ångest som får mig att rannsaka mig själv gång på gång på gång. "Har jag träffat H?" "Har jag sagt detta till H?".
Usch känner mig som en kass vän. ÅNGEST! Ont i magen...

Tror kollegan jobbar imorgon också så jag kan tala med henne då igen. Jag ska säga att hon är inte arg på mig och hon tror inte att jag har baktalat henne på detta sätt. Men jag mår riktigt dåligt av detta känner jag.

Tankarna snurrar som fasen!