Vistelsen förlängs...

Känner att jag är trött inombords.
Jag är inte trött i kroppen utan i huvudet.
Mormor får spendera ytterligare en natt på sjukan.
Jag och morfar satt å vänta å vänta på att hon skulle ringa
och säga att vi skulle hämta henne.
Samtalet kom aldrig.
Jag ringde henne första gången vid 12-tiden.
Läkaren hade precis varit inne och klämt å känt på tanten
samt meddelat att de skulle undersöka när
mormor fick komma på röntgen.
Efter 15-tiden ringde jag återigen till mormor med frågan
om hon fått göra röntgen ännu.
Svaret blev nej.
Vid 17-tiden ringde mormor upp.
Röntgen blir imorgon kl 10.
Djupa suckar drogs i båda ändar av telefonen.
Visst jag är glad att mormor är på rätt ställe.
Men min 5-ledighet har spenderats med besök på sjukhus
och med att "passa" morfar.
Jag är inte bitter, jag är bara såååå trött i huvuvet.
Imorgon är det dags igen.
Upp i ottan och iväg.
Visst morfar får hjälp av grannen på morgonen med
mediciner och ögondroppar.
Men han är så ensam.
Han ser inget och blir antingen sittnas på en stol eller liggandes i sängen.
Man får dåligt samvete och det gör ont i hjärtat när
man vet att han känner sig ensam.
Idag uttalade han det oxå.
Han var så tacksam över att jag kom till honom.
Han har tråkigt.

Hoppas verkligen inte de ser nåt konstigt på röntgen
så mormor får komma hem.
Men om de ser nåt konstigt vill jag verkligen att de årgärdar det
så hon blir bra.
Vill ju inte hon ska lida och ha ont i armen.

Nyheter imorgon igen...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0