Dag 11 – Mina syskon
Per Henrik Gustafsson
Detta är nummer två i en syskonskara utav tre, jag är nummer ett. Henrik eller Henke eller Hegu (hans alterego) som han heter och kallas är liksom sin storasyster född 12 oktober, vi var beräknade till samma dag men båda hade för bråttom och var för nyfikna på omvärlden.
Min bror den som alltid smiter undan, hatar att vara i centrum och om han skulle vara det ser han uttråkad ut. På hans egen studentdag försvann han helt plötsligt. Han återfanns sittande framför sin dator instängd i sitt rum. Detta är för mig typiskt min lillebror.
Pappa försökte alltid få min bror intresserad av något annat än tv-spelet men det var svårt. Pappa fick iväg brorsan på en fotbollsträning i bilen hem frågade pappa va Henrik tyckte och fick till svar "varför ska jag springa efter bollen när alla andra gör det?". Det var den fotbollskarriären. Ett tag var Henrik riktigt intresserad av bågskytte och var riktigt lovande så föreningen anmälde honom till en tävling. Brorsan var gör taggad. Men när han stod på linjen kom migränen och ångesten över att bli tittad på och sen va den karriären över =)
Min bror och jag har inte haft någon superbra kontakt sedan han flyttade 8 mil bort tillsammans med min mor och syster. Men på senare tid har vi börjat uppskattat varandra på riktigt. Han är en riktig mjukis och totalt slut i skallen emellanåt. Inte för inte att vi liknar honom med Joey i tv-serien Vänner. Lampan lyser men ringer man på dörren tar de lång tid innan man får nåt svar skulle man kunna säga...ibland timmar ;)
Hans prestationsångest och "stå i centrum" ångest har blivit lindrar på senare. Nu mer spelar han bowling i Korpen. Tror det är tack vare hans jobb på macken i Degerfors. Därifrån han fått sitt alterego Hegu och blivit en riktigt skön och laidback typ. Det är min älskade bror de. Älskar han trots misstaget med hammaren som hade i sin hand som helt plötsligt träffade mitt huvud.
Ida Helen Gustafsson
Om brorsan är den ständige sjuklingen så är syrran den ständige olycksfågeln. Hon har skrämt upp oss många gånger genom livet. Riskakor som fastnat i halsen och lett till ilfart till akuten men en blå unge. Stjärtlappsåkning ner för en ramp till en lada utan skydd på sidorna och fall på 2-3 meter ner som slutat med att den taniga tösen åker av och landar på rören på backen. Ytterligare en akutfärd till akuten men en något medvetandesänkt tös. Ja, hon vet hur man sätter nerver i spänn i alla fall.
Den mest tacksamma att reta just för hennes temprament. Finns inget mellanläge. Stubinen tänder direkt och hon blir tokig. Mamma och pappa får medla.
Hon kanske inte alltid är lika vrång längre. Hon har ju blivit vuxen hon också av någon märklig anledning. Hon är väldigt omtänksam denna lilla varelse. De senaste åren har vi blivit riktigt tajta i och med att hon "mognat". Vi kan prata om allt mellan himmel och jord. Så skönt att veta att man har en klok lillasyster som är vettig för sin ålder.
Detta är min älskade lillasyster. Glömde nog att nämna att hon är en riktig Färjestadsfan och fotbollsnörd. Det måste nog nämnas för att presentera henne ordentligt.
