mylifemymove

Äntligen sista dagen, otroligt att jag har hållt ut =P
Detta inlägget är tidsinställt.

Egentligen har jag två sånna här personer och jag tänker berätta kort om båda.

Den första är min mormor. Hon har varit lite som en mamma till mig under många år. Min mormor är den som alltid ställer upp för mig och hjälper mig med allt som kan tänkas att hon kan hjälpa mig med.
Min mormor har jag alltid kunnat prata med om allt. Hon är nästan som en kompis samtidigt som hon är som en mamma och mormor. Jag vet att om det är något som trycker mig så kan jag ringa eller svänga förbi en sväng och få rensa luften.
Under många år så bodde jag tillsammans med min mormor och morfar och det är nog därför de båda känns lite som föräldrar till mig.  

Mormor har ett oerhört stort hjärta och vill hjälpa alla med så mycket som möjligt. Hon är verkligen en person som jag ser upp till och beundrar.


Den andra personen är kanske inte helt oväntat min älskade Thomas.
Killen som alltid har funnit där från första stunden. Han som stod kvar när exet krånglade med mig i början i av vårt förhållande och tröstade, andra kanske skulle ha gått direkt.
Han som fanns där till 110% för mig när min farfar gick bort bara två månader efter vi blev tillsammans. När jag gråt konstant i över en veckan och ingen annan förstod mig varför jag kunde vara så ledsen och sa att det var skönt för farfar och det inte var något att va ledsen över (klar det var skönt men jag fick en chock samt dåligt samvete vilket resulterade i gråten och sorgen).
Han som kan få mig på toppen humör fast jag är sur och grinig på saker och ting. Han som låter mig vara sur och grinig om jag vill.
Han som gråter tillsammans med mig när jag gråter.

De här två betyder nåt extra för mig.