Jävla sjukdomar!

I torsdags fick min älskade mormor äntligen lämna sjukan.
Det kändes som frid och fröjd då.
Jag var helt slut psykiskt.
Att sitta hos morfar hela dagarna och oroa sig över
mormor på sjukan samt ha lite dåligt samvete att man inte
kunde hälsa på henne så mycket man ville va jobbigt.
Att sen lämna morfar ensam på kvällarna kändes jobbigt.
På fredagen berätta mormor att morfar sagt att han inte kunnat
sova på nätterna när han va ensam.
Det skar lite i mitt hjärta då vill jag lova.
Kände mig lite elak som inte stannat kvar på nätterna.
Man kan inte göra nåt åt de i efterhand.

Friden varade inte så länge.
Ungefär halvvägs in i lördagens arbetspass ringde min mamma till jobbet.
När kollegan kom och berätta detta började jag
ana oråd.
Med all rätt visade det sig.
Morfar var på akuten.
Han hade trillat och varit okontaktbar.
Många tankar snurra i huvudet då vill jag lova.
Sprang ner till akuten med tårar i ögonen.

När jag kom in på akutrummet möttes jag av en pigg herre
som satt på sängkanten och vänta på besked tillsammans med mormor.
Vilken lättnad det var.
Han var bara avsimmad tänkte jag och prata glatt på.

När morfar skjutsades upp till avd berättar mormor
att hon gjort HLR på gubben.
Tror det var andra gången hon berätta men först då jag fattade
vad hon pratade om.
Det gjorde mig skakis.
Men gubben mådde ju bra.
TACK vare min mormor vill jag påstå.

Nu är han kvar på sjukan.
Hem gång imorgon.
Det känns olustigt i magen...

En rolig ska.
Fick dagens ros i tidningen idag från
min mamma, mormor & morfar.
De ville plocka ner den finaste stjärnan på himlen till mig =)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0