mylifemymove

Imorse ringde en kollega och fråga om jag kunde tänka mig jobba inatt.
Jag såg dollartecken framför ögonen och tackade ja.
Känner mig lite elak/dum/taskig
mot min älskade pojkvän.
Jag jobbar och jobbar och jobbar.
Vi går om varandra hela tiden här hemma.
Känner mig jättedum.
Men det är väl det "ofina" med att jobba
obekväma tider.
Dvs dygnets alla timmar.

Älskar mig goding som med ledsna ögon
säger att det inte gör något.
Jag hoppas verkligen att pengarna
jag tjänar in extra nu genererar till något fint
till min pojk när vi sedan får semester.

Hoppas verkligen att min älskade pojk får vara kvar på jobbet.
Vill inte se honom så ledsen som han var förra året.


Tiden får utvisa vad som händer här i livet..