Mindre psykbryt
Igår kväll fick jag ett mindre psykbryt. Kände hur tårarna brände bakom ögonlocken och hur jag blev orolig i hela kroppen innan jag slutligen valde att resa mig och lämna styrelsemötet. Varit vaken sedan 0545 hade jag och klockan var 2020 när jag gick.
Hade först jobbat en pass på sjukan med en del pyssel. Pratade med min faster som var på väg hem med anledning av att min gammelfaster somnade in på lördagen. Kände då hur det dåliga samvetet började krypa fram för att jag inte har tid att komma hem till min farmor förrän tidigast i slutet av nästa vecka. Så valde därför att säga att jag kommer en stund bara jag slutat.
Sagt och gjort. Satt där ca 1,5 timme innan stressen började krypa i kroppen om att jag måste iväg på styrelsemötet. Skyndade mig därifrån.
Hade lovat min sambo att jag skulle lämna mötet senaste 19. Bara det att när klockan var ca 1845 hade inte mötet börjat på riktigt ännu utan vi hade bara pratat med valberedningen inför lördagens årsmöte. Med svansen mellan benen skickade jag ett sms om att jag inte skulle kunna lämna den tiden jag sagt. Kände återigen det supermega dåliga samvetet krypa igen.
De hela sluta med att jag satt i bilen å körde hem med tårarna rinnande längs kinderna..
Kloning vore bra ibland....
Hade först jobbat en pass på sjukan med en del pyssel. Pratade med min faster som var på väg hem med anledning av att min gammelfaster somnade in på lördagen. Kände då hur det dåliga samvetet började krypa fram för att jag inte har tid att komma hem till min farmor förrän tidigast i slutet av nästa vecka. Så valde därför att säga att jag kommer en stund bara jag slutat.
Sagt och gjort. Satt där ca 1,5 timme innan stressen började krypa i kroppen om att jag måste iväg på styrelsemötet. Skyndade mig därifrån.
Hade lovat min sambo att jag skulle lämna mötet senaste 19. Bara det att när klockan var ca 1845 hade inte mötet börjat på riktigt ännu utan vi hade bara pratat med valberedningen inför lördagens årsmöte. Med svansen mellan benen skickade jag ett sms om att jag inte skulle kunna lämna den tiden jag sagt. Kände återigen det supermega dåliga samvetet krypa igen.
De hela sluta med att jag satt i bilen å körde hem med tårarna rinnande längs kinderna..
Kloning vore bra ibland....
Kommentarer
Trackback
