Dag 26 – Mina rädslor
Vad skrämmer mig tro?
Efter mörkrets inbrott så känner jag mig ofta förföljd om jag är ensam ute och vandrar och detta är oerhört obehagligt och skrämmer mig. Jagar upp mig nåt så enormt, får ett riktigt adrenalinpåslag av detta.
Ibland skräms jag av tanken att man ska få ett samtal om att någon av mina anhöriga ska ha blivit akut sjuka eller omkommit tragiskt i någon olycka.
Skräms också ibland av att jag tycker att det står folk bredvid mig men jag inte ser någon. Ibland känns det som att någon lägger en hand på min rygg och det känns obehagligt när man vet att det inte är någon som gör det. Detta gör mig lite knäsvag. Handen på ryggen har jag vant mig vid mer och mer men det andra är mer läskigt.
Äh så här på nyårsafton orkar jag inte lägga ner min själ i dag 26 när det gäller dessa 30 dagar av sanning.
Ibland skräms jag av tanken att man ska få ett samtal om att någon av mina anhöriga ska ha blivit akut sjuka eller omkommit tragiskt i någon olycka.
Skräms också ibland av att jag tycker att det står folk bredvid mig men jag inte ser någon. Ibland känns det som att någon lägger en hand på min rygg och det känns obehagligt när man vet att det inte är någon som gör det. Detta gör mig lite knäsvag. Handen på ryggen har jag vant mig vid mer och mer men det andra är mer läskigt.
Äh så här på nyårsafton orkar jag inte lägga ner min själ i dag 26 när det gäller dessa 30 dagar av sanning.
Kommentarer
Trackback
